Hej då Kicki

I kväll åkte vi ut till veterinären, Kickan o jag.
Vi har inte varit där sedan årliga hälsokontrollen för seniorer i mars.
Så himla bra att bo här ute på slätten, man kör bara ut på grusvägen så kommer man dit till Katarina har sin praktik. I kväll körde jag långsamt. Det var så mkt vackert att titta på ; åkrene och himlen och ljuset och kanske en och annan doft från kaniner som lekte i sommarkvällen.
Kickis hälsa blev sämre på måndagen; hon drack och drack vatten, så jag visste att nu var det på tok det hela. Och det var det. Njursvikt.
Så i kväll fick hon sina doser med medel och även ett stick i hjärtat. Visst var det hemskt, men jag är så glad för att hon kunde lämna sin kropp utan för mkt plåga.
Nu ligger hon här hemma. I morgon gräver vi ned henne under björkträden i trädgården ,och vi skall skriva på den vita stenen att hon var den mest envisa, otröttliga, härdigaste hunden. Och hon övervann sin rädsla för åskväder och skott i en ålder på åtta år.