En dag i dimman

Heika & Zelma var för det mesta lösa under våra vandringar.
Visst är de följsamma på hemmaplan, men på bortaplan verkar dom hålla extra stenkoll.
Heika fick vi koppla om vi kom för nära fåren; de luktade konstigt och lät konstigare. Det där med bjällra fick hon inte riktigt reda ut.
En dag kom dimman medan vi var på väg upp till en varde. Då var det oxå bra med koppel.
Heika är mkt förtjust i höjder! När vi kommer upp i kala berget börjar hon med sina glädjes rusningar, och radien kan bli rätt stor.
Runda på runda tar hon och borta blir hon ned i en dal eller över en topp.
Hm. Sånna fnatt passar bättre i klart väder. Tycker alla förutom Heika själv då.