Katten låter sig motvilligt nosa in på hundars vis. Heika blir lite snällare mot honom efter som månaderna går. Zelma fann sig i rangordningen efter några veckor, men inte Heika. Hon har en indre magnet som gör att hon inte kan låta bli att rusa upp -eller efter gamla katten. Men han klarar sig. Man kan säga han håller sig i fin motion.
Jag blir osams med familjen vad gäller kattens hedersplats i gruppen. Han är snart tolv år och har följd med oss från Lofoten. Han representerar tiden som gått i familjen.
Men jag envisas på att ingen kan rädda katten från hundarna, inte våra egna tre tikar, eller hundar som är på besök. Katten får rädda sig själv. Och det har han gjort i snart sex år. Även om det KAN blir lite väl lite spännande"
Vi har haft kattarga hanhundar inneboende. Även dom har lärt sig att katten är en som på ngt konstigt vis ingår i flocken, fast han har rätt ambivalenta signaler och får sitt foder först av alla.
När jag tränar med hundarna kommer katten hoppande och får sin köttbulle, medan "långnoserna" tittar på.
Så vi ger oss inte.
Inte så länge gamlingen är i bra kondition och delar ut lite smällar. Fast det är det som är problemet. Han är en fredlig katt. Smockarna sitter så himla långt inne. Förra veckan drog Heika i gång två andra Rr på kattjakt. Men alla tre tvär vände när katten oxå tvär vände. Hundarna skakade av sig lite och återgick till sitt eget. Katten satte sig ner och tvättade sig demonstrativt utanför katt luckan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar